60 år, 60 verk. Konsten och tiden.

Screenshot des 50er Jahre Medientisches im Ruhezustand(c) ART+COM, Berlin

Mellan 1 maj och 14 juni visar Martin-Gropious-Bau i Berlin Bundesrepublikens sextioåriga historia ur ett konstperspektiv. Vill du veta något om hur det är att leva i Tyskland, ska du se utställningen säger en av kuratorerna. Och ja, eftersom han och hans kollegor inte bara haft detta tidstema som utgångspunkt utan lika mycket vill visa konstnärsskap och enskilda bilder, är det både en konstupplevelse och en annorlund ingång till det moderna Tysklands historia.

Till utställningen har även tre debatter anordnats och igår var det dags för den avslutande med passande temat konsten och tiden. Det är inte varje dag man närvarar vid ett fullsatt kulturevenemang; en debatt där deltagarna får breda ut orden och tala till punkt. Debattörer som mitt i historiska och akademiska utläggningar kan lägga in små satiriska utspel i riktning mot sina kontrahenter.

Markus Lüpertz, som stod upp för den tidlösa konstens sanna kvalitet och Daniel Richter, som fick representera det yngre avantgardet, kom minst sagt inte riktigt överens. Richter gillade inte att hans verk bedömdes som vore han död och inte närvarande i rummet; sluta frigöra konsten från sin tid och samhälle. Lüpertz däremot missade inga chanser att döma ut avantgardismen och förespråka klassisk kvalitet bortom tid och rum. När publiken fick komma in i samtalet var öst-väst-frågan oundviklig. Utställningens tema är nämligen inte bara Bundesrepubliken, den är dessutom finansierad av privata sponsorer, däribland tidningen Bild. Många -ismus-ord hann utkastas innan moderatorn Walter Smerling lyckades avrunda med ett tacktal till just sponsorerna. Richter tittade uppgivet på publiken och dunkade sakta sina nävar i bordet. Så fick avangardisten sista ordet mot den vältalige klassicisten.